onsdag 14 september 2011

We'll always have summer



Titel: We'll always have summer
Författare: Jenny Han
Serie: "Belly", bok 3
Antal sidor: 291
Bokförlag: Simon & Schuster Children's Publishing
Utgiviningsår: 2011

SPOILERVARNING OM NI INTE LÄST TIDIGARE BÖCKER I SERIEN!

Two brothers. One true love. Summer will never be the same.
Belly has only ever been in love with two boys, both with the last name Fisher. And after being with Jeremiah for the last two years, hse's almost positive he is her soulmate. Almost. Condrad has not gotten over the mistake he made when he let Belly go, even if Jeremiah always known that Belly is the girl for him. So when Belly and Jeremiah decide to make things forever, Conrad realizes that it's now or never - tell Belly he loves her, or lose her for good. Belly will have to confront her feelings for Jeremiah and Conrad and face a truth she has possibly always known: She will have to break one of their hearts.

Alltså jag vet inte riktigt hur jag ska börja den här recensionen. För att vara ärlig, efter att jag hade läst ut den här boken kände jag mig lite tom, boken var jättebra och jag slutet var det jag hade önskat mig. Men när jag läste ut boken och satte den åt sidan kändes det bara tomt. Jag tror att det är för att jag inte ville att den här serien skulle ta slut, för den är faktiskt en av de bästa "realistiska" serierna (den innehåller inte fantasy, dark romance osv.) jag läst, kanske till och med den bästa. Och därför kändes det så sorgset att veta att det här är slutet.. Jag kommer inte få läsa mer om Belly, Conrad eller Jeremiah, eller huset i Cousins, det speciella huset. Okej okej, jag erkänner, jag kommer nog sakna Conrad mest. Han är (som så många andra manliga huvudpersoner) precis vad tjejer tycker om, ni kanske inte tycker om Conrad, men nog finns det alltid någon som ni gärna ("simsalabim!") skulle vilja trolla till jorden. För mig är Conrad en av dem.

Karaktärerna har utvecklats en hel del och man märker att det har gått två år från det att den andra boken utspelade sig. Jeremiah är forfarande Jeremiah, men han har blivit snyggare och äldre, man märker det på många sätt, speciellt att han inte var lika "omogen" som förut, utan kan ta att Belly säger: "Låt mig vara ifred" och så får hon vara det. Något som jag inte har upplevt i de tidigare böckerna, men som sagt, han har väl också växt upp. Belly, jaa, Belly.. Belly är fortfarande Belly, fortfarande lite naiv, man irriterar sig forfarande på hennes, men man märker även här att hon har blivit äldre, men samtidigt känner man igen henne direkt man börjar läsa och jag tycker faktiskt synd om henne då och då. Men fortfarande förstår jag inte vissa av de beslut hon tar. Conrad, min favoritkaraktär! Kan fortfarande inte förstå att hon väljer Jeremiah istället för Conrad i andra boken.. Conrad har också utvecklats en hel del och har nu, till skillnad från då, mod att erkänna att han älskar Belly, och säga det rakt ut till henne. Jag saknar fortfarande Susannah, men det är ju lite svårt att bringa döda karaktärer till liv igen.

Jag vet inget som är direkt dåligt med boken, kommer faktiskt inte på något alls. Men den har ändå något som saknas som gör att den inte får en femma i betyg. Men detta var dock den absolut bästa i serien tycker jag och ett mycket värdigt avslut till den. Men om du inte har läst trilogin om Belly, Conrad och Jeremiah, då har du verkligen missat något inom vanlig skönlitteratur (ungdom), så gå till bibblo, låna första boken och läs om de två bröderna Fisher samt Belly.

Betyg: 4/5
Bokens första mening: "On Wednesday nights when I was little, my mom and I would watch old musicals."
Tidigare böcker i serien: The summer I turned pretty (Sommaren jag blev vacker) och It's not summer without you (Ingen sommar utan dig)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar