söndag 19 februari 2012

Divergent


Titel: Divergent
Författare: Veronica Roth
Serie: Divergent, bok 1
Antal sidor: 487
Bokförlag: Harper Collins
Utgivningsår: 2011

In Beatrice Prior's dystopian Chicago, society is divided into five factions, each dedicated to the cultivation of a particular virtue—Candor (the honest), Abnegation (the selfless), Dauntless (the brave), Amity (the peaceful), and Erudite (the intelligent). On an appointed day of every year, all sixteen-year-olds must select the faction to which they will devote the rest of their lives. For Beatrice, the decision is between staying with her family and being who she really is—she can't have both. So she makes a choice that surprises everyone, including herself.
During the highly competitive initiation that follows, Beatrice renames herself Tris and struggles to determine who her friends really are—and where, exactly, a romance with a sometimes fascinating, sometimes infuriating boy fits into the life she's chosen. But Tris also has a secret, one she's kept hidden from everyone because she's been warned it can mean death. And as she discovers a growing conflict that threatens to unravel her seemingly perfect society, she also learns that her secret might help her save those she loves… or it might destroy her.


WOW! Den här boken var så bra att det är det enda ordet jag kan beskriva den med, eller kanske ordet fantastisk. För den här boken var verkligen jättebra, fantastiskt bra och jag gillade precis allting med den! Jag hade hört väldigt mycket bra om boken och alla recensioner jag läst var positiva och boken fick för det mesta väldigt högt betyg av de som läst den. Så man kan lätt säga att jag hade höga förväntningar, och jag verkligen hoppades att det inte skulle bli en besvikelse. Det blev det inte, inte alls. Den nådde upp till de skyhöga förväntningarna jag hade och var till och med bättre än jag trodde den skulle vara.

Världen som Roth har skapat är inte så speciellt annorlunda från den vi lever i nu, och med det menar jag omgivningarna i böckerna. Det finns stora olikheter med omgivningarna, men också vissa likheter. I alla fall, jag gillar idén med olika factions, samt att man gör ett test för att få reda på vilken faction man skulle passa bäst att tillhöra. Det fanns fem olika factions: Abnegation (som Tris ursprunglingen kom från) där man värdesätter osjälviskhet mest av allt, Dauntless som värdesätter att man ska vara modig, Amity som strävar efter fred, Erudite som värdesätter intelligens samt Candor där man värdesätter ärlighet (inte exakt detta, men på ett ungefär). Jag gillar även språket som Roth använder och jag älskar karaktärerna hon skapat.

Boken fångade mig nästan direkt och jag kunde inte sluta läsa även fast jag hade andra saker som jag egentligen behövde göra. Boken är spännande från början till slut, och det är lite olika sorters spänning, men spännande var den! Trots att den var spännande genom hela boken måste jag nog säga att slutskedet i boken var som mest spännande, jag anade att det kanske skulle hända, men inte på det sättet och jag blev överraskad och kunde absolut inte lägga ifrån mig boken då.

Till karaktärerna då. Jag gillade faktiskt Tris väldigt, väldigt mycket. Hon utvecklades rätt mycket under bokens gång, men jag gillade henne redan från början och det hela gjorde att jag gillade henne väldigt mycket när hon blev starkare i sig själv och helt enkelt, starkare. Jag gillar henne så pass mycket att hon kanske blir en favoritkaraktär så småning om, men jag måste nog läsa Insurgent innan jag kan bedömma det. Sedan har vi Four, som jag älskade! Jag gillade att inte alla tjejer gillade honom, för det brukar oftast vara så i liknande böcker: alla tjejer i boken älskar killen som har den manliga huvudrollen. Men alla gillade inte Four, utan många var lite (eller mycket) rädd för honom. Jag vet inte riktigt varför jag gillade Four så mycket, men jag gjorde det i alla fall och han lutar mot att bli en favoritkaraktär han med. Sedan hade vi de mindre karaktärerna som jag älskade: Christina, Will, Tori, och de jag hatade: Al, Peter, Drew, Molly, Eric (ska jag räkna upp några fler? Jag har en del på lager). I alla fall, karaktärerna var väldigt bra gjorda även fast jag hatade dem.


Divergent är den sortens bok som kommer stanna i min tankar väldigt länge, för den var otroligt bra, så perfekt den kan bli enligt mig. Den är där uppe med mina favoriter, Harry Potter, The Mortal Instruments och andra favoritböcker/serier. Nu kan jag knappt vänta till maj när Insurgent kommer ut, ett måste att beställa direkt precis som City of Lost Souls som kommer ut i samma veva.

Om ni inte har förstått det av min recension. Om ni inte läser Divergent, om ni inte läser den.. Äh, låna den, köp den eller något. Men snälla läs den, annars missar ni något riktigt, riktigt, riktigt stort!


Betyg: 5/5
Bokens första mening: "There is one mirror in my house"
Uppföljare: Insurgent (maj 2012)

4 kommentarer:

  1. Ååh, jag vill också läsa Divergent! Den verkar så bra! :)

    SvaraRadera
  2. Åh, låter spännande!! :D

    SvaraRadera
  3. Vill verkligen läsa denna! Har inte hört någon säga att den är dålig:D

    SvaraRadera
  4. SV: Fallen Ängel är skitbra:D Fast jag har typ glömt allt som har hänt i boken, så det vore ju bra att beställa den nu så jag kan läsa om den ;)

    SvaraRadera