tisdag 20 mars 2012

Upprorsänglar



Titel: Upprorsänglar
Författare: Libba Bray
Serie: Gemma Doyle, bok 2
Antal sidor: 517
Bokförlag: Ponto Pocket
Utgivningsår: 2011 (f.u 2008)


Det börjar närma sig jul och Gemma Doyle ser framemot att få komma bort från Spence ett tag. Hon ska äntligen in till London och fira jul med sin pappa, storebror Tom och farmor. Det blir också hennes chans att få testa på societetslivet tillsammans med Felicity och Ann. Men samtidigt har Gemma fått mer och mer syner, med tre flickor klädda i vitt och hon får en känsla av att något har hemskt har hänt i Rikena.

Enligt mig var den här andra boken snäppet bättre än den första! Var ett tag sedan jag läste den här boken också, men hoppas på att få ihop en hyfsat bra recension. Handlingen blev kort pga att den inte skulle innehålla spoilers. Nu är alltså Gemma och tjejerna från Spence i London över jullovet, vilket jag tycker är ett lyft! Nog för att miljön på Spence är rätt häftig, men jag gillar miljön i gamla London mer.

I den här boken får vi som i den förra följa Gemma, Felicity, Ann och Penelope. Som ni kanske vet gillade jag ingen av dem speciellt mycket i förra boken, och jag kan inte säga att de har blivit bättre eller något, för de är i princip likadana. Men av dem så gillar jag i alla fall Gemma mest, även fast jag inte gillar henne speciellt mycket heller. Hon gör vissa dumma val i den här boken och blir lite besatt av vissa saker, ibland känns det som att hon måste ta det lugnt och släppa det. Men det jag gillar med henne är att hon är en rätt stark tjej som vågar vara sig själv trots att det finns en sorts mall över hur flickor skulle vara på den tiden. Som ni också säkert vet så gillar jag Kartik väldigt mycket. Han hade lite större del i den här boken och det tycker jag var jätteroligt. Man fick dock inte veta dess mer om hans förflutna vilket jag gärna vill få reda på då man trots allt inte vet så mycket om honom. Sedan blev man introducerad till några nya karaktärer, bl.a. Simon, Gemmas mormor, McCleethy och många mer. Simon gillade jag också rätt mycket, han var snäll och omtänksam, och sådana saker gillar jag. Men jag kan tillägga att jag gillar Kartik mycket mer. Miss Moore fick även en större plats i den här boken och det var väl rätt kul. Sedan fick man möta några andra karaktärer i Rikena och tjaa, jag fastnade inte för någon av dem.

Boken började väldigt spännande och jag älskade prologen! Men sedan gick det utför. Det finns ett mysterium i boken, men det blir liksom aldrig spännande förrän, som första boken, i slutet. Då händer det mesta på ca 50 sidor och sedan är den slut. Och det så kallade mysteriumet var ganska lätt att lista ut, efter ungefär 100 sidor hade jag en aning om vem det var, och visst hade jag rätt. Det hade varit bra om boken hade slutat med en cliffhanger också, för just nu känner jag inte att jag måste läsa vidare, vilket brukar vara bra att känna.

Sammanfattningsvis är den här boken lite bättre än den första, men fortfarande inte riktigt bra. Den kommer inte upp i den potentialen som jag anser att den har. Jag kommer dock läsa sista delen eftersom att det bara är en del kvar, och jag hoppas innerligt att den är bättre.

Betyg: 3,5/5
Bokens första mening: "Detta är den sanningsenliga och ärliga berättelsen om de sista sextio dagarna, nedtecknad av Kartik, Amars broder, Rakshanas trogne son."
Originaltitel: Rebel Angels
Tidigare böcker i serien: Ögat över månskäran
Uppföljare: Längtans rike


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar