fredag 4 maj 2012

Allt jag säger är sant


Titel: Allt jag säger är sant
Författare: Lisa Bjärbo
Serie: -
Antal sidor: 256
Förlag: Rabén & Sjögren
Utgivningsår: 2012
Övrigt: Tack så mycket för recensionsex Rabén & Sjögren!


"Jag är Alicia. Sexton, snart sjutton, med kolsyra i venerna och håret på svaj. Och nej, jag är kanske inte riktigt självlysande. Men det är fan på gränsen."


16-åriga Alicia går första året på gymnasiet. När hon blir inlåst på en skoltoalett börjar hon fundera på om det är det hon vill med sitt liv, gå i skola som hon tycker är helt bortkastad tid. Alicia bestämmer sig för att hoppa av skolan och tar jobb på ett café. Alla i hennes närhet är emot att hon gör det, men hon har bestämt sig. En dag kommer snygga Isak in på caféet. Alicia är säker på att det ska bli de två, trots saker som säger emot det hela. Bland annat att Isak redan har en flickvän.

Det här är författarens andra bok, och vad jag kommer ihåg gillade jag hennes första bok Det är så logiskt alla fattar utom du väldigt mycket, kommer dock inte ihåg så mycket mer. Allt jag säger är sant är ännu bättre tycker jag, den känns väldigt aktuell, vilket gör det lättare att relatera till den.

Språket förtjänar ett eget litet stycke i recensionen, så bra var det! Jag brukar ofta bara nämna lite smått vad jag tycker om språket i förbigående, men det här förtjänar mer än så. Först och främst känner man att det är originalspråket på boken, vilket alltid gör boken allra bäst. Översättningar blir aldrig samma sak som original. Språket, precis som resten av boken känns väldigt aktuellt. Bjärbo blandar in engelska ord och fraser utan att det blir överdrivet, utan det känns bara helt rätt. Väldigt aktuellt alltså. Undra hur många gånger jag har skrivit det nu, men jag kan sammanfatta det så här: jag älskar språket, okej?

Karaktärerna gillade jag också rätt mycket, eller vissa av dem. De flesta var helt okej, inget speciellt. Men såklart fanns det karaktärer jag gillar mer och vissa mindre. Alicia är helt klart min favoritkaraktär! Det var anledningen till att jag var tvungen att ha med det lilla stycket från boken i recensionen. Hon är väldigt stark i sig själv och det tycker jag är bra då de flesta karaktärer har rätt dåligt självförtroende och liknande. Nu ska jag inte döma alla, men det finns rätt få som är så pass starka som Alicia är. Hon är också väldigt rolig och jag fann att jag kunde sitta och fnissa högt för mig själv när jag läste boken. Sedan har vi Alicias mormor som jag också gillade rätt mycket, hon var rätt lugn och snäll. Det fanns en karaktär som jag inte gillade dess mer, nämligen Alicias bästa kompis Fanny. Kan inte riktigt förklara varför utan att spoila, men jag tycker att hon gjorde några misstag under boken. Isak, kärleksintresset i boken är lite av den stereotypiska killen, men jag gillade honom rätt mycket ändå, det enda som störde mig var att han var så gammal som han var.

Handlingen är också bra och boken var en riktigt sidvändare. Inte för att den var spännande, men sidorna bara flög fram. Det händer ju egentligen inte så jättemycket men som jag sa, sidorna bara flög fram.

Till sist vill jag rekommendera alla att läsa den här boken och jag vågar nog påstå att det här är den bästa svenska ungdomsromanen som jag läst.

Betyg: 4,5/5
Bokens första mening: "En gång var jag ett sådant där barn som fick vuxna i lekparken att skaka på huvudet och sucka."

Citat:

"Sport?"
"Ja. Fast inte fotboll. Jag gillar bara friidrott och skidor. Jag tycker om hon den där Charlotte."
"Charlotte?"
"Hon som åker skidor. Vad är det hon heter nu igen?"
Jag har ingen som helst aning.
"Kalla! Charlotte Kalla heter hon. Henne gillar jag. Hon är alltid så glad."
- Alicia och mormor
Sida 65

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar