onsdag 12 september 2012

Utan titel

 
 
Titel: Utan titel
Författare: Anna Charlotta Gunnarson
Serie: -
Antal sidor: 237
Förlag: Rabén & Sjögren
Utgivningsår: 2012
Övrigt: Tack för recensionsex Rabén & Sjögren!

Hon är vanlig, osynlig, utan titel. Hon kör med pastellfärger och stängd dörr, trots pappas önskan om att hon ska ha sotade ögon och skrika KUKEN! åt honom, för då hade han kanske kunnat förstå. Han är den som avgrundsgråter. Hon är den som tänker att det finns olika sätt att göra uppror på. Hon hänger hemma hos Angèle och tillsammans har de en bakblogg. Att fylla plåt efter plåt med kardemummabullar är också ett sätt att gråta. Hon kastar sig om halsen på brorsan de få gånger han kommer hem och hälsar på. Men han har börjat försvinna. Han är nykär och pluggar långt, långt bort. Hon måste svälja intensivt för att inte gråta när han går. Hon skiter i pappa men det är svårt. Han tar bara över med sina berättelser från förr om mamma, om hur det var då. Om lungcancer och döden.
Hon tjuvröker i tyst protest på sitt hemliga ställe i parken. Bara där infinner sig lugnet. Men en dag saknas en cigg i det väl undangömda paketet. Någon vet. Någon har sett.

När Utan titel ramlade ner i brevlådan blev jag smått överraskad. Det visade sig att jag hade fått boken som recensionsex. Innan hade jag sett att boken skulle ges ut, men handlingen tilltalade mig inte så mykcet, så jag hade bestämt mig för att inte läsa den. Nu är jag glad att jag gjorde det. Boken är faktiskt rätt bra och annorlunda, på ett bra sätt. Jag har inte sett någon annan recension på boken så det var upp till mig att bilda mig min helt egna uppfattning om boken, vilket alltid är positivt.

Jag gillar idén med att man inte får reda på huvudkaraktären heter, hon är "utan titel" helt enkelt. Ju längre in i boken man kommer desto mer lär man känna henne, men man får inte reda på vad hon heter. Det tar ett tag att vänja sig vid hur boken blir pga detta skrivsätt, då det blir lite speciellt. För att ge ett exempel så är det aldrig någon som säger hennes namn när de tilltalar henne, i alla fall inte i de scener som man som läsare får följa. Man vänjer sig ändå hyfsat snabbt och efter det tänker man inte dess mer på det. Språket passade väldigt bra till den här boken, då det var rätt nyanserat och passade till berättarrösten. Det var dock inte något väldigt speciellt, men det är alltid bra när språket passar karaktären. Bokens korta kapitel gjorde dessutom att det kändes att boken gick snabbt fram.

Karaktärerna var inte så speciella. Men jag gillade vår huvudkaraktär rätt mycket. Sedan har vi en av hennes kompisar Mio, som jag tyckte var en rätt härlig prick. Annars kommer jag inte ihåg så många karaktärer förutom dem om man inte räknar med huvudkaraktärens pappa. Pappan skulle vara framställd som en jobbig pappa, vilket han var. Annars stod inte karkatärerna ut så mycket, men jag vet att jag kommer komma ihåg vår huvudkaraktär rätt länge, just pga sättet den är skriven.

Sammanfattningsvis är Utan titel en bra bok som är skriven på ett rätt speciellt sätt, som gör att boken genast blir mer intressant. Jag rekommenderar er definitivt att läsa Utan titel, mest på grund av hur den är skriven, förhoppningsvis tycker ni om det lika mycket som jag gjorde.

Betyg: 3/5
Bokens första mening: "Jag kommer på det på väg till skolan."

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar