söndag 14 oktober 2012

Det är jag som är Caroline

iPhone 4s
 
Titel: Det är jag som är Caroline
Författare: Peter Barlach
Serie: -
Antal sidor: 315
Förlag: Bonnier Carlsen
Utgivningsår: 2012
Övrigt: Tack för boken Bonnier Carlsen!

"Men flytta hemifrån då, för fan!" Det är nästan en timme sedan mamma skrek de magiska orden, men de klingar fortfarande som en skön refräng i huvudet. Det var allt jag behövde höra."
Caroline, 17 år, en kall vinterkväll i Orminge centrum, iklädd jeansjacka. På bara några veckor har Caroline fixat boende, jobb och dunjacka. Med charm och självförtroende knockar hon sin omgivning. Överlevaren Caroline är den felande länken mellan Pippi Långstrump och Lisbeth Salander.

Under en vinter får vi följa Caroline på hennes ensamma, envisa flykt undan sin mamma. Hon träffar bland andra Andreas, som hyr ut sina bortresta föräldrars matkällare för tusen kronor i månaden. Och Joakim, en gift man som raggar upp henne i delikatessdisken där hon jobbar. Men viktigast för henne blir Stephanie; en 40-årig före detta knarkare och modell som numera bara missbrukar kaffe och treo och pluggar till sjuksköterska. Stephanie är den enda som vågar ställa frågan: "Varför flyr du från din mamma, Caroline?".


Innan jag läste Det är jag som är Caroline hade jag inte läst något av Peter Barlach, och innan dess hade jag varit smått nyfiken på att läsa något av hans verk. När jag då fick förfrågan om jag ville läsa ett manus av Det är jag som är Caroline tog jag vara på tillfället och tackade ja.

Till manuset följde en liten text som Barlach hade skrivit om vad han ville med boken och varför han skrivit den samt lite annat smått och gott. Han ville att Caroline skulle vara en stark kvinnlig karaktär, som vi tjejer kunde se upp till. I början av boken tyckte jag om Caroline, kanske var hon den starka, kvinnliga karaktären som Barlach ville att hon skulle vara. Men efter tag började jag tänka efter och ju mer jag tänkte, desto mer tveksam till det blev jag. Först och främst tycker jag att Caroline är rätt barnslig, det kändes som att anledningen till att hon flyttar hemifrån är lite löjlig. Men då visade hon i alla fall att hon var stark och vågade gå sin egen väg. Som jag skrev innan, ju längre in i boken jag kom, desto mer irriterad blev jag. Caroline beskrevs som sexig, och ja, det är väl inget fel att vara det. Men i boken ligger hon med nästan alla killar hon får det minsta förhållande till (okej, inte riktigt, men det var bästa sättet jag kunde förklara det på), och det är väl egentligen inget fel med det heller, om det inte hade varit så att Barlach ville skapa en stark kvinnlig karaktär. Jag tvivlar inte på att han försökte. Vad jag menar är helt enkelt om man är en stark kvinnlig karaktär om man ligger med folk och är en väldigt framåt människa? För att jag ska vara stark i verkliga livet, måste jag göra/vara det? Svaret på den frågan är nej, man kan vara stark även fast man är tystlåten och inte säger värst mycket, även fast man utåt verkar göra som alla andra betyder det inte att man inte är stark (kanske skriver ett längre inlägg om detta någon gång). Dessutom kunde Caroline vara rätt osäker ibland, men det är också normalt, för det är alla. Man kan inte alltid vara på topp. Men tolkningen på en stark, kvinnlig karaktär tycker jag Barlach misslyckades med.

Annars var karaktärerna helt okej, och boken var svår att släppa ifrån sig. Även fast jag inte tyckte att den var speciellt spännande eller något liknande var det något som hela tiden fick mig att vilja läsa vidare. En sak jag gillade med Caroline var att hennes starka intresse för att laga mat. När man först lärde känna henne var det ingenting jag kunde förutspå att hon gillade, så det har författaren lyckats bra med.

Språket är också bra och nyanserat, och man märker att författaren skrivit ett antal ungdomsböcker innan han skrev denna. Carolines berättarröst var bra och passade bra ihop med hennes karaktär.

Om man bortser från det negativa med boken var den trots allt en underhållande och lättläst bok som inte tar speciellt länge att läsa ut. Den var även en bra bok att börja med då jag försökte ta mig ur en lässvacka. Innan jag kom att tänka på det här med Caroline tyckte jag att boken var en medelbra ungdomsbok, men efter att jag lade märke till det så sjönk bokens omdöme i mina ögon. Om du tycker att boken verkar intressant tycker jag att du ska läsa den, då det finns rätt stor risk att du inte tycker som jag.

Betyg: 2,5/5
Bokens första mening: '"Men flytta hemifrån då för fan!"'

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar