tisdag 27 november 2012

Stål

 
Titel: Stål
Författare: Silvia Avallone
Serie: -
Antal sidor: 394
Förlag: Natur & Kultur
Utgivningsår: 2012
Övrigt: Tack för recensionsex Natur & Kultur!


De bästa vännerna Anna och Fransesca bor i ett nedslitet lägenhetskomplex i den italienska kuststaden Piombino. Flickorna är 13 år gamla och på väg att ta steget in i vuxenvärlden och är samtidigt heta föremål för männen och pojkarnas blickar. De är prinsessor i ett fallfärdigt kungadöme och drömmer om ett liv tillsammans långt borta från föräldrarna och stålverket.

Enda anledningen till att jag blev intresserad av den här boken var för att jag läste en recension som Matilda skrivit på boken. Hon tyckte mycket om den och när jag läste handlingen kände jag att jag verkligen ville läsa den själv. Det tog mig ett tag att läsa den, för helt ärligt var jag lite smått rädd. Mest för att det var en vuxenbok, och dessutom hade jag känslan av att det skulle vara den sortens bok som är väldigt seg.

Bokens styrka var helt klart karaktärerna som kändes väldigt verklighetstrogna och trovärdiga. När man har sådana karaktärer blir boken genast mer intressant och även bättre. I alla fall för min del. Anna och Fransesca är de två huvudkaraktärerna i boken, men man får också följa deras familjer och även några kompisar till dem. Men för mig var det karaktärerna som höjde boken en hel del, även fast jag inte var överförtjust i någon av dem. Hade lust att hoppa in i boken och slå till vissa karaktärer rikigt ordentligt. Även miljön i boken var bra beskriven och jag kunde föreställa mig t.ex. lägenheterna där Anna och Fransesca bodde utan problem.

Nu till det som drog ned mitt omdöme på boken rejält. Handlingen och dess fart. Handlingen var i och för sig helt okej och jag tycker att Avallone har skildrat dessa två flickors liv mycket bra, speciellt den senare delen av boken. Men boken var så pass seg (som jag skrev i första stycket) att det tog jättelänge för mig att läsa ut boken. Det betyder dock inte att det är bokens fel, utan det kan istället vara mitt. Jag hade nämligen nästan ingen tid att läsa under den tiden då jag läste boken, så när jag väl läste blev det bara 10-20 sidor. Men lite seg är den, men om man gillar karaktärerna och karaktärsdrivna böcker borde det inte vara något problem.

Måste även nämna att översättningen till den här boken var riktigt bra och att förlaget lyckats riktigt bra. Medan jag läste kände jag att språket var väldigt bra, på sitt eget sätt och just därför tycker jag att översättningen var bra, för att jag fick känslan av att det var just det som stod i den svenska översättningen som författaren skrivit i sin Italienska version. En sak som jag inte var så förtjust i är det allvetande berättarrösten, den bytte ofta perspektiv och från ett stycke till ett annat såg man alla händelser från en helt annan persons perspektiv. I början var det svårt att hänga med, men när jag hade vant mig tänkte jag inte dess mer på det.

Slutligen kan jag säga att jag rekommenderar den här boken, men man ska vara beredd på att den är rätt seg och karaktärsdriven samt att det är en rätt djup bok. Så om man har en lässvacka är det här nog inte den mest optimala bok att läsa, men om man någon gång har tid över tycker jag att Stål borde vara värd din tid.

Betyg: 3/5
Bokens första mening: "I linsens suddiga cirkel stod gestalten nästan stilla, utan huvud."
Originaltitel: Acciaio

1 kommentar: