söndag 23 december 2012

Hades

 
iPhone 4s + instagram

Titel: Hades
Författare: Josephine Angelini
Serie: Starcrossed, bok 2
Antal sidor: 501
Förlag: Bonnier Carlsen
Utgivningsår: 2012

Denna recension samt handlingen kan innehålla spoilers för dig som inte läst Helena!

Helena är den enda som kan vandra mellan de levandes värld och Underjorden, Hades, och nu måste hon ta sig dit för att döda erinnyerna, de tre ödesgudinnorna. Men i Hades försvinner Helenas styrka och snabbhet. Tiden rinner iväg och hon börjar tvivla på att hon kommer att lyckas med sitt uppdrag. Kanske finns det hopp när Helena möter den mystiske Orion. Han säger sig vara utsänd för att hjälpa henne, men kan hon lita på honom? Samtidigt utkämpar Helena och Lucas en strid mot de känslor de har för varandra. Öder har förutspått en katastrof om de blir ett par och det hotar att driva dem båda till vansinne.

Hades är andra boken i serien Starcrossed, som många gånger blivit jämförd med Twilight på grund av deras likheter. Jag hade inga större förväntningar på boken, men jag hade sett folk som tyckte att Hades var bättre än dess föregångare Helena. Tyvärr visade sig att jag inte hörde till den gruppen människor och varför ska ni få reda på nu.

Karaktärerna är i princip samma som i förra boken, men det som är problemet är att jag inte kommer ihåg vem som var vem, vad de hade för 'förmågor', hur de var släkt med varandra och liknande. Angelini tänkte inte heller på att ge läsaren lite "hintar" om vem som var släkt med varandra eller vem de överhuvudtaget var. Man fick såklart reda på det efter ett tag, men det var väldigt frustrerande där i början. Förutom att det slängs in en ny, stor karaktär vid namn Orion. En kille som Helena möter i Dödsriket. Orion är faktiskt en karaktär jag gillar, en snäll och (såklart) riktigt snygg kille. I början är han lite av den mystiska killen, ungefär som jag uppfattade Lucas i förra boken, men man fick lära känna honom mer och mer ju längre man läste. Helena växte som person i den här boken och blev starkare i sig själv. Lucas är fortfarande Lucas, och jag måste bara nämna att i en scen i boken var han skrämmande lik Edward. Men jag gillar Lucas (när han inte är en skitstövel) och han, Orion och Hector måste nog vara mina favoritkaraktärer i boken.

Nu till en av de saker som irriterar mig mest: varför måste det bildas ett triangeldrama? Hade det inte gått bra utan det? Vet inte om det är så många andra som tänkt så mycet på det, men jag börjar bli lagomt less på alla triangeldraman. Speciellt när det inte ens skulle behöva finnas någon.

Hela boken handlar om Helenas äventyr i Dödsriket/Underjorden och det känns bra att boken har ett tydligt fokus på vad den kommer handla om. För det mesta är boken spännande, det händer mycket och såklart finns det ett mysterium Helena och hennes vänner måste klara upp för att alla ska kunna vara lyckliga. Ungefär det vanliga alltså. Men författarens tvist på hela serien gör att det blir bra och spännande. Även fast man inte är jätteförtjust i karaktärerena vill man ändå att de ska lösa allting och man vill själv vara med och lista ut exakt vad det är de måste göra. Både början och slutet av boken var riktigt bra, men någon gång där i mitten kom jag på mig själv att tycka att den kändes riktigt seg, och det fortsatte i åtminstone 50-70 sidor. Så boken hade kunnat vara lite, lite kortare.

Slutligen tycker jag inte att Hades var lika bra som Helena. Men fortfarande läsvärd och jag tycker att man ska ge serien en chans om man är intresserad av grekisk mytologi eller bara tycker att första boken Helena verkar bra. Man får vara beredd på att Helena är lik Twilight, men det försvinner i den här boken. Jag kommer att läsa sista delen i serien när den kommer ut på svenska, dels för att jag vill veta hur det hela slutar, dels för att jag behöver läsa färdigt serier som jag påbörjar.

Betyg: 3/5
Bokens första mening: "På måndagsmorgonen var skolan stängd."
Originaltitel: Dreamless
Tidigare böcker i serien: Helena (Starcrossed)

Markera för lite mer åsikter om boken som innehåller SPOILERS:
En sak som irriterar mig mycket på: varför måste det finnas ett triangeldrama? Hade det inte gått bra utan det? Vet inte om det är så många andra som läst boken har tänkt så mycet på det, men jag börjar bli lagomt less på alla triangeldraman. Speciellt när boken skulle klarat sig precis lika bra utan det.

Tack för recensionsex Bonnier Carlsen!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar