tisdag 9 februari 2016

Livet efter dig



Titel: Livet efter dig
Författare: Jojo Moyes
Serie: -
Antal sidor:
Förlag: Printz Publishing
Utgivningsår: 2012

Lou Clark och Will Traynor är så olika man kan vara. Lou bor hemma och försörjer sina föräldrar med lönen från kaféet där hon jobbar. Hon har inga ambitioner utanför den lilla stad där hon bott i hela sitt liv. Will var en atletisk A-personlighet, framgångsrik aktiemäklare med toppjobb i London och snygg flickvän. Tills en motorcykelolycka tog ifrån honom alltsammans När Lou blir arbetslös tar hon jobbet som den totalförlamade Wills sällskapsdam enbart för att hon inte kan hitta något annat, och hon behöver verkligen pengarna. Ingen av dem vet att de kommer att förändra varandra för alltid.

Ja, jag vet om att jag varit extremt seg till tåget, men efter att ha läst Livet efter dig, är jag lycklig över att jag lyckades klamra mig fast i sista vagnen. Mamma läste Livet efter dig förra året och hyllade den, riktigt mycket. Jag var vid den tidpunkten bombsäker på att boken inte skulle vara något för mig, så jag lyssnade gärna till mammas beskrivning och känslor angående den (inklusive handling och slut) och i slutändan var det nog bra, då mamma var den som fick mig att få upp ögonen för boken överhuvudtaget.

Efter att inte ha läst på flera veckor tog jag i torsdags upp Livet efter dig och två dygn senare var den färdigläst. Jag kunde helt enkelt inte sluta. En stor del var nog dels språket, som hade ett riktigt flyt, detta trots att jag läste översättningen. Ibland kunde jag dock känna att vissa saker som sades tappade "kärnan" i och med översättningen och därför kan jag inte vänta tills jag kan plocka upp Livet efter dig på engelska och läsa om den, för tro mig, det kommer jag göra.

Karaktärerna är dock definitivt det bästa med boken och min personliga favorit var helt klart Will som jag föll huvudstupa in love with från första scen. Hans sarkastiska/ironiska och stundtals ganska pessimistiska/bistra synvinklar på det mesta var något jag själv kunde relatera till ganska mycket, speciellt hans ironiska sida. Hans uttalanden gjorde att jag fick bita mig i läppen för att inte skratta rakt ut (obs det hjälpte inte alla gånger) och hans mer känsliga sida fick mig att grubbla över saker jag aldrig tidigare reflekterat över. Jag gillade även verkligen vår huvudkaraktär Louisa, som var väldigt härlig, självständig, modig och, även hon, väldigt rolig många gånger. Jag gillar också att hon vågade stå på sig och verkligen vara sig själv, trots att folk runt henne behandlade henne dåligt eller såg ner på henne, eller rent generellt betedde sig som arslen (Will inkluderat). Speciellt dynamiken och kemin mellan Will och Louisa och alla deras samtal och snäsningar var en riktig fullpott!

Överlag är det till stor del karaktärerna som driver storyn framåt och hela berättelsen stödjer sig mycket på dem. Hursomhelst älskar jag att man kunde se karaktärsutveckling hos många karaktärer (speciellt huvudkaraktärerna) samt att alla karaktärer var väl uppbyggda, även detta gäller då speciellt våra huvudkaraktärer, men också bikaraktärer som man faktiskt hade rätt mycket att upptäcka "under ytan". Dessutom ingen instalove *happy dance*.

Något jag måste få uttrycka mina åsikter om är dock valet som Moyes gjorde i och med att hon skrev en uppföljare (Arvet efter dig). Personligen tycker jag det är helt onödigt då jag tycker att Livet efter dig knyter ihop storyn riktigt bra, men samtidigt ger mig som läsare en hel del utrymme för att själv fundera och reflektera över vad som händer med karaktärerna längre fram. Vi har Arvet efter dig hemma, men pga mina just uttryckta åsikter har jag svårt att se att jag kommer att läsa den, i alla fall som det ser ut just nu, då Livet efter dig gav mig just det avslut jag behövde.

Sammanfattningsvis var Livet efter dig en väldigt, väldigt bra bok. En så pass bra bok att den får en femma i betyg av mig. Det är en av få böcker som fått mig att gråta (andra boken någonsin faktiskt, The Hobbit var den första, heh) men också en av få böcker som fått mig att skratta så mycket som jag gjort. Samtidigt för boken med sig en hel hög med lärdomar för läsaren som jag tror de flesta skulle behöva och som jag tacksamt tog emot. Jag ska till och med köpa boken på engelska för att jag måste ha den på dess originalspråk.

Jag hoppas att jag lyckats övertyga er efter denna maratonrecension, om inte, läs boken ändå för den är så jäkla bra och om det inte räcker läs den för att du ska kunna se filmen med Sam Claflin och Emilia Clarke som kommer ut i juni. Sista försöket: läs den för Will Traynor för han är helt fantastisk.

Betyg: 5/5
Bokens första mening: "När han kliver ut ur badrummet är hon vaken."



P.S tror verkligen att Sam Claflin kommer vara perfekt som Will i filmadaptionen. Kan knappt vänta till juni!!!

3 kommentarer:

  1. Jag håller med att Livet efter dig hade ett så bra slut att en uppföljare bara känns onödigt. Har även läst massa recensioner och de flesta fansen tycker inte uppföljare är bra utan känns mer som en fanfiction. Så jag kommer inte plocka upp uppföljaren även fast jag verkligen avgudade första boken :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Har också sett de recensionerna, så det känns verkligen inte nödvändigt. Känns inte heller som att jag vill ev. "förstöra" det avslut som första boken gav. Men då vet jag att jag inte är ensam med att ha de åsikterna och ha tagit det beslutet, vilket alltid känns kul! :)

      Radera
  2. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera